Största delen av en intäkt

Regeringen skärper villkoren för svenskt bistånd: Vi vill ha gehör för vår syn på hur bidragen används, annars drar vi oss ur hjälpprogrammet. (DN 2009-03-09)

Det handlar om nära 15 miljarder kronor i multilaterala bidrag som nu omprövas. Regeringen vill ha inflytande över verksamheten och lägga tyngdpunkten på bland annat mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet. Det skriver biståndsminister Gunilla Carlsson i mars 2009 (läs hela artikeln här…). Hon representerar den nya biståndspolitiken från alliansen. Men problemet är inte nytt; tvärtom.

Jag har varit involverad i hjälparbete sedan 1985 och vet att det är många med mig som haft funderingar genom åren, om hur det kommer sig, att regeringen ger ”bistånd” till organisationer och stater som inte ger det vidare till de behövande – bara en mindre del, rent symboliskt, för att kunna peka på att något görs för medlen. Resten hamnar i makthavares och styrandes egna fickor.
Hörde en gång någon säga, att om biståndet till dessa länder och organisationer dras in helt får de behövande absolut ingenting. Man menar då, att lite är bättre än ingenting till de fattiga.

Om en organisation samlar in 100 000 kronor, varav 15% går till omkostnader, så är det väldigt lite pengar i förhållande till de 35 miljarder som Sverige ger i olika bistånd. Men i det perspektivet, tycker jag att ”lite hjälp är bättre än inget”.
Men om fördelningen av medlen är det omvända, alltså, att endast 15% går till de behövande; Då är det inte acceptabelt längre. Om 85%  av pengarna visar sig hamna fel, då kan man inte fortsätta, då måste processen upphöra och nya vägar att nå fram övervägas.

I en liten organisation, som Hjälp Till Liv, jobbar vi med personliga kontakter och uppföljning av projekten. Vi jobbar ideellt och inte en krona läggs på onödiga utgifter;

Ibland lite överdrivet, när funktionärer betalar kostnader ur egen ficka, i samband med verksamheten. Visst, beundransvärt, men det orsakar visa problem i budgetteringen och kan slå tillbaka som ”överraskande” kostnader, i slutändan. Jag menar, funktionärer byts ut och alla kanske inte har råd att göra utlägg åt organisationen. Bättre då att den som vill gynna verksamheten, skänker en slant nu och då. Det blir mer hållbart så. (detta var en liten passus)

Kontentan är, att lite är bättre än inget, men bara om ”lite” är den största delen av en intäkt.

/Bengt

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *